Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken

februari 7, 2018 - 11:35

I artikeln ”Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken. Exemplet måltiden” skriver Eva Johansson och Ingrid Pramling Samuelsson (2001, s. 81-101) att den svenska förskolan strävar efter att förena omsorg och pedagogik. Författarna lyfter fram svensk pedagogisk forskning och utgår från Maurice Merleau-Pontys begrepp livsvärlden, den levda kroppen, intersubjektivitet och mening. Författarna vill i artikeln belysa läsarna om hur man strävar efter att förena omsorg och pedagogik i förskolan och lyfter fram måltiden som ett exempel.

I texten hänvisar skribenterna till Merleau-Ponty som menar att vi föds in i en värld som kräver att vi är involverade i kommunikation med andra och med världen. När vi interagerar med andra går vi in i varandras världar, bekräftar och korrigerar varandra. Dessutom förstår vi andra människor genom deras reaktioner, deras kropp, ansiktsuttryck, gester och ord. Å andra sidan kan vi inte förstå en annan människa fullt ut med tanke på att vi inte kan lämna vår kropp och träda in i den andres.

Vidare uttrycker författarna att om omsorgen brister i en pedagogisk verksamhet kommer pedagoger inte möta och se barnet i sin helhet. Pedagogen kan således välja att bortse från barnets livsvärld, vilket resulterar i att det pedagogiska mötet med barnets livsvärld uteblir.

Men vad innebär omsorg egentligen? ”I Pedagogiskt uppslagsverk skriver man: Omtanke, omvårdnad, noggrannhet. Begreppet har tidigare främst förknippats med samhällets insatser för att hjälpa utvecklingsstörda”. Begreppet har således gått från att endast rikta sig till barn i behov av stöd, till att även omfatta samhällets stöd och service åt bland annat barn och äldre. Begreppet omfattar även hur man kan förhålla sig till någon eller något. Skribenterna hävdar att det gäller att ta hand om, och betonar begreppen omtanke, omvårdnad och noggrannhet.

I artikeln presenteras två förskolor, Apelsinen och Bananen. Pedagogerna på apelsinen har som mål att kunna samtala och umgås under måltiderna samt att lära barnen att ha ett gott uppförande och bordsskick. Pedagogerna talar gärna sinsemellan, och ger uttryck för att inte vilja gå in i barnens världar. De vuxna avbryter gärna barnen och uppmuntrar dem till att fortsätta äta sin mat. Författarna tolkar situationen som en brist på den ömsesidiga aspekten som är grunden för omsorg. Pedagogerna riktar således sin omsorg gentemot varandra istället för mot barnen.

På förskolan Bananen har pedagogerna som grund att styra barnen mot att ta självständiga beslut, samtidigt som måltiden ses som en lugn och trevlig stund. Barnen ges möjlighet att göra egna bedömningar utan inblandning från pedagogens sida. Dessutom visar pedagogen sin delaktighet och ”tycks sträva efter att möta och dela världar med barnen”. Pedagogen visar gärna sitt stöd och barnens självständiga intryck uppmuntras. Detta bidrar också till att barnen lär sig att ta ansvar och ställning till sin mättnadskänsla.

Avslutningsvis menar författarna att barnen lär sig olika saker i respektive miljö. På förskolan Bananen uppmuntrar man barnens egna initiativ som ger barnen möjlighet till kontroll och överblick, medan pedagogerna på förskolan Apelsinen begränsar denna möjlighet. Man överlåter gärna kontrollen till barnen någon gång i bland, men försöker återta den när barnen inte sköter sig. På Bananen ser man gärna till barnets förmågor och ser barnet som kompetent – att de kan avgöra om de är hungriga eller inte, medan man på Apelsinen menar att barnet är i större behov av omvårdnad. Man ser alltså inte barnet som kompetent i lika hög grad. Budskapet som förmedlas till barnen är då att de inte besitter tillräckligt med kompetens för att själva kunna hantera olika situationer. På Bananen däremot respekteras barnen i högre grad och ses som barn med rättigheter. De ”möter, bekräftar barn sinnligt, känslomässigt och tankemässigt”, vilket resulterar i att omsorgen blir en del av pedagogiken, till skillnad från Apelsinen där den inte blir synlig. De vuxnas pedagogik är alltså viktig för barns lärande och förståelse för sig själva som individer. Därför är det viktigt att lyfta fram och reflektera över synen på omsorg och lärande.

 

Referenslista

Tidsskriftsartiklar

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central aspekt av
förskolepedagogiken: exemplet måltiden. Pedagogisk forskning i Sverige 2001, årg 6, nr 2.

Kommentera

Kommentera

Vad letar du efter?