Vardagsperspektiv på förskolans verksamhet

februari 26, 2018 - 07:54

I böckerna att fånga lärares arbete (Ganneryd & Rönnerman, 2007) och förskolan – barns första skola! (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003) lyfter författarna fram viktiga inslag i förskolläraryrket. Följande skrift behandlar och grundar sig på två frågeställningar: På vilket sätt lyfts förskolans vardag fram? Vad är utmärkande för förskollärarrollen i texterna?

Inledningsvis menar författarna att förskolan präglas av en tydlig och planerad struktur. Det finns tydliga rutiner – till exempel inleds dagen med en gemensam samling. Samlingen pågår under ungefär 15-20 minuter och ett innehåll presenteras av förskolläraren. Under samlingen arbetar förskollärarna kring ett tema med dramatiserade sagor som inleder samlingen. Därefter står fri lek på schemat och i förskolan leker barnen i olika rum. Förskolläraren bjuder gärna in till lek, rättar till, tröstar, hjälper och avleder. Det finns dessutom organiserade vardagsrutiner som omfattar olika arbetsuppgifter och aktiviteter som är bundna till måltider, toalett och tambursituationer.

Dessutom hävdar författarna att pedagogerna agerar med utgångspunkt i sina föreställningar om hur världen är beskaffad. Pedagogens föreställningar, kunskaper och erfarenheter om barn spelar en viktig roll för förskollärarens förhållningssätt. Skribenterna betonar samtidigt andra viktiga aspekter i förskolläraryrket som planering. Det krävs indirekt av pedagogerna en plan för var ”barn och vuxna ska sitta vid måltiderna, vem som ska ansvara för dukning/avdukning vid måltiderna, vem som ska ansvara för mottagande i tamburen och för hjälp vid toalettsituationen”. Förskollärare har således ett viktigt ansvar som innebär ständig kontroll och uppsikt över barnen. Inom arbetslaget diskuterar man rutiner om till exempel måltider, toalettbesök och tambursituation.

Förskollärarens arbetsuppgifter är samtidigt väldigt brett – till exempel har förskollärare även en del praktiska uppgifter som bortplockning och städning under och efter barnens lek, och i samband med måltiderna. Skribenternas analys av intervjun visar också att förskolläraren har ”ägnat mycket tid åt att planera”. De leder oftast samtal som förbereder barnen inför händelser under dagen. Arbetet handlar i första hand om att skapa möjligheter för barnen; De lyssnar, uppmärksammar, besvarar och försöker understödja barnens deltagande i samtal och initiativ till lek. Förskollärarna försöker grunda samtalen på ett här-och-nu-perspektiv genom barnens berättelser och funderingar.

Sammanfattningsvis menar författarna att förskollärare har ett ansvar att planera och organisera innehåll och arbetsformer som sätter upp ramar för verksamheten. Förskolläraryrket innebär också snabba skiftningar – det är sällan som en arbetsuppgift kan slutföras vid ett tillfälle. Oftast förekommer och genomförs flera olika arbetsuppgifter samtidigt.

Förskolläraren ska även kunna hantera gruppen samt bemöta varje enskilt barn. Arbetet kräver flexibilitet och en förmåga att kunna anpassa sig till den aktuella situationen. Förskollärarnas medvetande ska vara ”riktat mot nuet, mot den aktuella situationen” och framtiden, samtidigt som de präglas av tidigare erfarenheter.

 

Referenslista

Ganneryd, Eva & Rönnerman, Karin (2007). Att fånga lärares arbete. Stockholm: Liber.

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan – barns första skola! Stockholm: Studentlitteratur.

 

OBS! Det här inlägget ingick i min förskollärarutbildning.

 

Interkulturalitet, identitet och flerspråkighet

februari 16, 2018 - 09:10

Förslag på böcker för förskolebarn om interkulturalitet, identitet och flerspråkighet
Al Najar, Taghrid: När det knackade på dörren
Berg Ebba: Vem är kär i Abel Svensson?
Daly, Niki: Söta Salma
Gerge Anna: Det är jag som är räven
Goyeryd, Ingvor Pyret
Goyeryd, Ingvor Pyret åker till Indien
Goyeryd, Ingvor Pyret får en lillebror
Hendriks, Maria: Makwelane och krokodilen
Lindenbaum, Pija: Jag älskar Manne
Machado, Ana Maria: Wow vilket kalas!
Mwankumi Dominique: Gatans Prins
Monuya, Anna: Melvin viktigast i världen
Sakamoto, Miki
& Zodel-Nolan, Allia: Det här är jag – en bok om olikheter
Salinas Veronica: Resan
Salto, Marin: Dansbus och kaktrubbel
Salto, Marin: Camping och Kurragömma
Salto, Marin: Badbomber och simhopp
Serie: Barn i världen
Siege, Nasrin: När lejonet ryter
Sjögren Viveka: Den andra mamman
Susso, Eva: Binta dansar
Susso, Eva: Lalo trummar
Thor Annika: Flickan från långt borta
Velthuijs, Max: Grodan och främlingen
Widerberg, Siv: Moa och Samir i lekparken
Wallnäs, Henrik: Åka Buss
Yara, Bamieh: Den lilla hemligheten

Food as a tool for learning (…)

februari 15, 2018 - 17:22

Sepp och Höijer menar att det finns ett behov av forskning som beskriver hur förskolläraren kan använda mat som ett redskap för att styra barnen mot en hälsosam livsstil.  Författarna talar om föräldrarnas och förskolans som viktiga komponenter i barnets hälsa, och menar att de bär ansvaret för barnets matvanor. Dessutom har förskollärare begränsade teoretiska och praktiska kunskaper kring kost och lärande.

I artikeln ”Food as a tool for learning in everyday activities at preschool – an exploratory study from Sweden” skriver Hanna Sepp och Karin Höijer om måltidens betydelse för barns lärande i förskolan. Författarna lyfter fram att barnen måste få möjligheten att lära sig vad en hälsosam livsstil innebär i syfte att utveckla en god hälsa. Syftet med studien är således att analysera förskollärarens erfarenheter kring att använda mat som ett verktyg för lärande i verksamheten. Sepp och Höijer utgår från ett social konstruktivistiskt perspektiv i syfte att få en inblick i förskollärarens erfarenheter och dagliga arbete kring mat.

Studien har genomförts på 14 förskolor med totalt 131 lärare – 45 personer valdes ut för individuella och gruppintervjuer, och därefter lyfte författarna fram tio intervjuer för sin analys. Intervjuerna varade i ungefär 40–60 minuter och spelades in.

Deltagarna fick grunda sin pedagogik på två olika böcker – ”Sensory Education” (Sapere) samt ”Cook and learn step-by-step”. Sapere är en metod som grundar sig på att utveckla barnens sensoriska förmågor och språk genom att uppleva mat med olika sinnen. Till skillnad från Sapere fokuserar Step-by-step metoden på att baka och laga mat genom bild och text.

Resultatet visar att majoriteten av deltagarna såg fördelar med att integrera mat och måltid i den pedagogiska verksamheten. Metoderna ansågs vara konkreta, inspirerande och enkla att arbeta med. Dessutom bidrog projektet till att pedagogerna blev medvetna om deras brist på kunskap. Vissa lärare menade också att barnen hade förstärkt sin matematiska förmåga och utvecklat sina kunskaper.

I resultatet nämns också Sapere som en metod för pedagoger att reflektera över sitt förhållningssätt till barnen; Pedagogerna får lära sig att sätta ord på sina egna upplevelser av maten. Dessutom nämner författarna hur synen på det kompetenta påverkade barnets lärande. Genom projektet upplever skribenterna att mat blev ett viktigt ämne i barnens samtal, och att de utvecklade en positiv attityd nya maträtter. Projektet utvecklade således barnens sensoriska språk och förmåga att förstå andra områden som vetenskap.

Författarna kunde även se hur pedagogernas förhållningssätt påverkade lärandet. Vissa pedagoger visste inte hur man kunde omsätta teorin i praktiken, och för vissa var kunskapen bristfällig. Vissa pedagoger visade inte något större intresse för projektet eftersom de hade svårt att se fördelar med att sammanbinda måltid och pedagogik.

Sepp och Höijer menar samtidigt att pedagogerna inte hade reflekterat över förskolans roll i måltiden innan projektet. Trots att många studier pekar på att barnens tidiga matvanor är viktiga för deras hälsa, saknar förskollärare teoretiska och praktiska kunskaper för hur de ska arbeta pedagogiskt kring mat. Studier visar dock att barnen vågar breda sina alternativ när de har arbetat med Sapere och utvecklat sin sensoriska förmåga. Resultatet tyder således på att ett tillåtande system, med en trygg och intresserad lärare som ser på barnen som kompetenta behövs för att kunna integrera mat i ett pedagogiskt sammanhang.

Referenslista

Sepp, H och Höijer, K (2016). Food as a tool for learning in everyday activities at preschool – an exploratory study from Sweden. Food & Nutrition Research, 60.

 

OBS! Det här inlägget ingick i min förskollärarutbildning.

Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken

februari 7, 2018 - 11:35

I artikeln “Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken. Exemplet måltiden” skriver Eva Johansson och Ingrid Pramling Samuelsson (2001, s. 81-101) att den svenska förskolan strävar efter att förena omsorg och pedagogik. Författarna lyfter fram svensk pedagogisk forskning och utgår från Maurice Merleau-Pontys begrepp livsvärlden, den levda kroppen, intersubjektivitet och mening. Författarna vill i artikeln belysa läsarna om hur man strävar efter att förena omsorg och pedagogik i förskolan och lyfter fram måltiden som ett exempel.

I texten hänvisar skribenterna till Merleau-Ponty som menar att vi föds in i en värld som kräver att vi är involverade i kommunikation med andra och med världen. När vi interagerar med andra går vi in i varandras världar, bekräftar och korrigerar varandra. Dessutom förstår vi andra människor genom deras reaktioner, deras kropp, ansiktsuttryck, gester och ord. Å andra sidan kan vi inte förstå en annan människa fullt ut med tanke på att vi inte kan lämna vår kropp och träda in i den andres.

Vidare uttrycker författarna att om omsorgen brister i en pedagogisk verksamhet kommer pedagoger inte möta och se barnet i sin helhet. Pedagogen kan således välja att bortse från barnets livsvärld, vilket resulterar i att det pedagogiska mötet med barnets livsvärld uteblir.

Men vad innebär omsorg egentligen? “I Pedagogiskt uppslagsverk skriver man: Omtanke, omvårdnad, noggrannhet. Begreppet har tidigare främst förknippats med samhällets insatser för att hjälpa utvecklingsstörda”. Begreppet har således gått från att endast rikta sig till barn i behov av stöd, till att även omfatta samhällets stöd och service åt bland annat barn och äldre. Begreppet omfattar även hur man kan förhålla sig till någon eller något. Skribenterna hävdar att det gäller att ta hand om, och betonar begreppen omtanke, omvårdnad och noggrannhet.

I artikeln presenteras två förskolor, Apelsinen och Bananen. Pedagogerna på apelsinen har som mål att kunna samtala och umgås under måltiderna samt att lära barnen att ha ett gott uppförande och bordsskick. Pedagogerna talar gärna sinsemellan, och ger uttryck för att inte vilja gå in i barnens världar. De vuxna avbryter gärna barnen och uppmuntrar dem till att fortsätta äta sin mat. Författarna tolkar situationen som en brist på den ömsesidiga aspekten som är grunden för omsorg. Pedagogerna riktar således sin omsorg gentemot varandra istället för mot barnen.

På förskolan Bananen har pedagogerna som grund att styra barnen mot att ta självständiga beslut, samtidigt som måltiden ses som en lugn och trevlig stund. Barnen ges möjlighet att göra egna bedömningar utan inblandning från pedagogens sida. Dessutom visar pedagogen sin delaktighet och “tycks sträva efter att möta och dela världar med barnen”. Pedagogen visar gärna sitt stöd och barnens självständiga intryck uppmuntras. Detta bidrar också till att barnen lär sig att ta ansvar och ställning till sin mättnadskänsla.

Avslutningsvis menar författarna att barnen lär sig olika saker i respektive miljö. På förskolan Bananen uppmuntrar man barnens egna initiativ som ger barnen möjlighet till kontroll och överblick, medan pedagogerna på förskolan Apelsinen begränsar denna möjlighet. Man överlåter gärna kontrollen till barnen någon gång i bland, men försöker återta den när barnen inte sköter sig. På Bananen ser man gärna till barnets förmågor och ser barnet som kompetent – att de kan avgöra om de är hungriga eller inte, medan man på Apelsinen menar att barnet är i större behov av omvårdnad. Man ser alltså inte barnet som kompetent i lika hög grad. Budskapet som förmedlas till barnen är då att de inte besitter tillräckligt med kompetens för att själva kunna hantera olika situationer. På Bananen däremot respekteras barnen i högre grad och ses som barn med rättigheter. De “möter, bekräftar barn sinnligt, känslomässigt och tankemässigt”, vilket resulterar i att omsorgen blir en del av pedagogiken, till skillnad från Apelsinen där den inte blir synlig. De vuxnas pedagogik är alltså viktig för barns lärande och förståelse för sig själva som individer. Därför är det viktigt att lyfta fram och reflektera över synen på omsorg och lärande.

 

Referenslista

Tidsskriftsartiklar

Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2001) Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken: exemplet måltiden. Pedagogisk forskning i Sverige 2001, årg 6, nr 2.

 

OBS! Det här inlägget ingick i min förskollärarutbildning.

Hållbar utveckling

februari 4, 2018 - 16:36

Bild från “Sopsamlarmonster”

I samband med att jag gick med i en Facebook grupp så hittade jag till “Sopsamlarmonster”. Ett väldigt bra material i form av QR-koder när man arbetar inom hållbar utveckling.

Du hittar de på skolhemsidan www.mittavtryck.se/sopsamlarmonster under varje monster.

Att konstruera det lekande barnet

februari 4, 2018 - 12:41


Leka för att lära

januari 27, 2018 - 22:14


Den mångkulturella förskolan

januari 25, 2018 - 20:48


Den digitala tekniken – en introduktion

januari 23, 2018 - 10:54

Idag introduceras vi in i den digitala världen genom att skapa våra egna presentationsytor. Workshop med digital kompetens återfinns bland innehållet i dagens lektion.

Jag ser fram emot att få dela mina erfarenheter och kunskaper med er!

 

OBS! Det här inlägget ingick i min förskollärarutbildning.

Vad letar du efter?